Hjem | Dette tilbyr jeg | Kontakt meg | Siste Nytt | Filosofisk | Om Anders Holt | ||||
Eksterne nyheter | Mine nyheter | Omtale |
Forside av Omtale |
Dagens Nyheter i Sverige, 23.03.1999
Medie: Dagens Nyheter i Sverige, 23.03.1999 Tittel: Dialoger om Konsten att leva Tekst: Gunilla Eldh Illustration: Molly Bartling (Ingress) I Oslo samlades sju filosofer och en reporter för att under fem dagar lära sig filosofera i sokratisk anda. Först kändes det som att sätta fotboja på tankefågelns fria flykt. Men snart kom insikten om hur mycket av våra dagliga samtal som bara är tomma fraser som inte leder någonvart.
Pissljummen kompromiss, politisk korrekthet och verbal tuppfäktning hör inte hemma i sokratisk dialog. Filosofen Dries Boele från Amsterdam hymlade inte när han kom till Oslo för att introducera metoden i Norden. Målet för den här strängt reglerade samtalsformen är äkta samförstånd och möte på lika villkor. Marknaden för den sokratiska dialogen torde vara omättlig: Vi kastar oss in i diskussioner på jobbet och krogen, grälar i sängen och köket, pucklar på varandra i offentliga debatter, krig och etniska konflikter. Vi prackar på andra färdiga svar eller köper hela paket med livsåskådningar - utan att bemöda oss om att först formulera frågorna i oss själva. - är verkligt samförstånd möjligt? Jag tror det, sa Dries Boele. åtta deltagare, sju filosofer och DN:s reporter, hade anmält sig frivilligt. I fem dagar skulle vi överexponera hjärnan för att lära oss filosofera i sokratisk anda. Den tuffaste utmaningen för filosoferna var att låta bli att hänvisa till auktoriteter. Namedropping är strängt förbjudet.
- Försök tänka som om ni hade ett enda huvud. ämnet, inte egot, ska vara i fokus, sa Boele och illustrerade metoden med följande exempel: - Om jag säger att den där målningen är vacker, så betyder det inte att jag vet något generellt om skönhet. Men om vi tillsammans undersöker vad skönhet innebär för mig, just i min upplevelse av den där målningen, kan vi kanske förstå något om skönhetens natur.
Boele gick ut lite löst med en dialog som tog sammanlagt tjugo timmar under ett par dagar. Hans stil var virtuost subtil och tillbakadragen, men ibland satte han ner foten: - Jag tänker inte tolerera den sortens tolerans som bara är fejk. Den som säger "jag respekterar din åsikt, men . . ." är inte trovärdig, röt holländaren vid ett tillfälle när några av oss började låta som politikerpapegojor. öppningsfrågan bör vara grundläggande, inte för komplicerad och den ska intressera alla. Viktigast av allt är att varje deltagare kan illustrera frågan med en personlig erfarenhet - en kort historia som man är beredd att berätta för de andra. Förslagen smattrade fram:
2. Vad innebär det att hjälpa någon? 3. Vad är ett rationellt beslut? 4. Vad innebär det att vara professionell? 5. Vad betyder det att vara autentisk? 6. Vad är lidande? Lidandet väckte störst intresse. Någon tyckte visserligen att ämnet var för stort för att det skulle vara möjligt att komma någonvart. Men genast invände någon annan att förhastade slutsatser inte hör hemma i dialogen. En tredje fann ämnet alltför flyktigt. En ansåg att lidandet är för personligt för att passa som samtalsämne. Och så gjorde sig någon skyldig till en stor synd, i sokratisk bemärkelse: - Jag som läser Sartre och Anders som har läst för mycket Kierkegaard vet att filosoferna har svaret på fråga fem men inte på fråga fyra!
- Rött kort! I den sokratiska dialogen handlar det om egna erfarenheter, inte om Sartres "existens" eller Kierkegaards "ångest". Bara om ni tvivlar på att ni kan engagera er i frågan eller om ni tror att ämnet kan bli för känslosamt bör ni säga ifrån. Och hypoteser är värdelösa om vi ska komma närmare sanningen den här vägen. De enda till buds stående medlen var hjärnan och hjärtat. Till en början kändes det som att sätta fotboja på tankefågelns fria flykt. Så småningom insåg vi hur mycket av våra dagliga samtal som är andrahandssnack och fraser.
- Samtalsämnet kommer att påverka er mer än ni tror. Det kan hända att lidandet i er egen personlighet framhävs på ett sätt som ni inte har räknat med. Under dagarna som följde berättade vi var sin episod ur vår lidandes historia. ämnet vecklade ut sig i allt från migrän, njursten och livsfarliga olyckor till att vara avvisad och övergiven. Långa stunder saknade dialogen styrfart. Processen för att enas varje gång vi stod inför ett vägval kunde bli seg. Vi höll ibland monologer som från var sin ö. Ibland var det graden av utmattning som avgjorde snarare än övertygelse.
Samtliga deltagare sov som björnar och åt som vargar mellan arbetspassen och några tyckte att stjärnorna lyste allt klarare på kvällshimlen. Filosofin syftar ju framåt och uppåt för att få distans och överblick, om man generaliserar en smula. Några av oss borrade hellre nedåt och bakåt på jakt efter psykologiska förklaringar, men Boele var snabbt framme och fick oss att lyfta blicken igen.
Her kontakter du meg! |
Tilbake til toppen Tilbake til toppen Tilbake til toppen Tilbake til toppen Tilbake til toppen Tilbake til toppen |
| Hjem | Tilbake til toppen | Vevkart | Søk | Kontakt meg! | Om disse sidene | |